Stiftelsen Hilda och Gustaf Eriksons samt Gustaf Adolf Eriksons understödsfond har som ändamål att understödja sjöfartsutbildning, sjöhistorisk forskning, sjömansutbildning ombord på segelfartyg, samt bevarandet av sjöhistoriskt värdefulla föremål och byggnader på Åland. Stiftelsens ändamål är även, sedan den bildades 1943, att bistå nära anhöriga till avlidna åländska sjömän. Stiftelsen delar varje år ut understöd till privatpersoner, föreningar, arbetsgrupper, hantverkare och projekt på Åland.

Stiftelsens bidrag stöttar privatpersoner, föreningar, forskare, organisationer och studerande direkt. Indirekt får även allmänheten dra nytta av dessa medel i form av projekt som seglingar med Albanus och nybyggen som Alanta, samt Pommern och Sjöfartsmuseet. Understöden gynnar med andra ord fler än de som tar emot dem.

Stiftelsens uppkomst

1942 omkom den åländske skeppsredaren Gustaf Eriksons yngsta son när han tjänstgjorde på ett av sin fars fartyg. Sonen Gustaf-Adolf Erikson var styrman på ångfartyget Argo som sänktes av en rysk ubåt på Östersjön under andra världskriget 1942. Året därpå, i juni 1943, bildade Gustaf Erikson två stiftelser till minne av sin bortgångne son med syfte att bistå änkor och barn till avlidna åländska styrmän och sjömän. De två stiftelsernas ändamål utvidgades 1989 när styrelsen beslutade om att inkludera understödjande av sjöhistorisk forskning, skolningsverksamhet inom sjöfarten, samt bevarandet av sjöhistoriskt värdefulla föremål och byggnader på Åland. 1996 blev de två stiftelserna en, då styrelsen ansåg att dess ändamål var i det närmaste identiska. Det gemensamma namnet blev Stiftelsen Hilda och Gustaf Eriksons samt Gustaf-Adolf Eriksons understödsfond.